Risker med stark indoktrinering

Eftersom indoktrinering är den kanske viktigaste formen av maktutövning i det moderna samhället tänker jag här behandla några risker som hänger samman med detta. Dessa risker har att göra med att demokratin hotas om allmänheten påverkas genom indoktrinering.

En sådan risk är att indoktrineringssituationen leder till fördumning av det offentliga samtalet. En sak som riskerar leda till fördumning är att det vanligen är lättare att få uppmärksamhet och engagemang genom känsloladdade budskap vilket ofta av nödvändighet sker på bekostnad av logisk argumentation.

Eftersom organisationer som driver agendor ofta behöver vara väldigt ensidiga för att bli kraftfulla blir deras budskap ofta överförenklade. Om ingen annan stark aktör når fram står detta budskap oemotsagt och om en annan aktör når fram är även dennes budskap ofta överförenklat.

Allmänheten har ofta inte tid och ork att själva fördjupa sig i frågeställningarna varför budskapen vanligen kommer att påverka i sin överförenklade form. Svårigheten i att själv hinna och orka undersöka blir inte mindre när många sådana starkt laddade budskap dagligen pumpas ut i media.

Kommersiella media har dessutom ett intresse av att sälja varför starkt engagerande känsloladdning av den anledningen är fördelaktigt för dem då det ökar chansen att konsumenter tar del av deras material.

Ett fördummat offentligt samtal är givetvis ett demokratiskt problem i sig. Men det utgör också en grogrund för ännu större risker. En sådan risk är något psykologen och statistikern Mattias Desmet kallar massformering, vilket han bland annat menar att vi kunnat se exempel på under Covid-pandemin.

Massformering

Massformering innebär att en majoritet blir starkt påverkade av ett budskap. De blir döva för allt som talar emot det allmänna narrativet, de blir självuppoffrande och sätter narrativet framför sina egna intressen, och de blir intoleranta mot avvikande röster och börjar förfölja sådana som går emot narrativet.

Egentligen är det dock inte hela majoriteten som blir så fanatiska utan endast cirka 30%. Men en minst lika stor andel är tysta och följer dessa 30% eftersom de tror att dessa fanatiskas förhållningssätt är den allmänna opinionen.

En förutsättning för massformering är att en stor del av befolkningen upplever diffus generaliserad ångest och frustration (“free-floating anxiety” och “free-floating frustration and aggression”) som de inte kan koppla till något konkret.

Detta beror i sin tur på en upplevelse av meningslöshet. Desmet redovisar undersökningar som visar att cirka 40% upplever att de helt saknar meningsfulla sociala relationer och cirka 60% upplever att de har meningslösa arbeten.

Ytterligare en anledning till massformering är att ett lämpligt narrativ sprids. Till exempel att häxor är en stor fara som måste åtgärdas eller, som var fallet vid pandemin, att pandemin är farlig och måste åtgärdas genom masker med mera.

När bägge dessa förutsättningar finns känner de som lider av upplevelse av meningslöshet mening eftersom de får något konkret hot som förklarar deras upplevelse tillsammans med något de kan göra för att åtgärda problemet. Men den sociala tillhörighet de då känner är till kollektivet istället för till människor de har nära relation till ( eftersom många alltså tyvärr saknar meningsfulla relationer).

Masspsykos

En liknande beskrivning som den Desmet ger skildras i en video, MASS PSYCHOSIS - How an Entire Population Becomes MENTALLY ILL, som bland annat bygger på bygger på Carl Jungs, Silvano Arietis, Arthur Versluis, Hannah Arendts och Joost Meerloos teorier.

I videon hänvisar man bland annat till häxprocesserna under 1400- till 1600-talet och totalitarianism under 1900-talet (till exempel nazityskland och de kommunistiska diktaturerna) som exempel på fenomenet.

Liknande Desmet identifierar de rädsla och något slags utpekat hot och lösning på hotet som grunden för fenomenet. Men de betonar mer makthavare som tror sig kunna ta total kontroll över samhället och som manipulerar massorna. De menar att detta då sker genom en process som kan beskrivas i sju steg:

1. Man skapar rädsla och förvirring genom motstridiga budskap.
2. Man ökar rädslan genom att växelvis skapa något skrämmande för sedan låta hotet minska eller försvinna för att sedan åter låta något skrämmande dyka upp och så vidare (”waves of terror”).
3. Man använder moderna medier där människor själva utsätter sig för indoktrineringen för att de till exempel tror att det är ”nyheter”.
4. Man isolerar människor för att göra dem mer sårbara eftersom de har mindre socialt stöd och för att de individer som ser igenom propagandan inte ska lyckas motverka den.
5. När rädslan blivit tillräckligt stor vill allmänheten ha ordning.
6. Man erbjuder ordning men till priset att folk måste ge upp sin frihet.
7. Man fortsätter att upprätthålla en atmosfär av terror, och föreställningen att det finns en farlig fiende man måste bekämpa, för att legitimera och upprätthålla totalitarismen.

Styrning av media

Videon fokuserar alltså mer än vad Desmet gör på hur makthavare omvandlar ett samhälle till en totalitär ordning. En något osäker hypotes om försök till att omforma samhället i totalitär riktning kan man dock givetvis ställa upp eftersom media huvudsakligen var samstämmiga i skrämmande budskap under pandemin.

Dessutom förefaller media till stor del, liksom vad gäller flera andra branscher, vara under ganska centraliserad kontroll genom att några få familjer har aktiemajoritet i stora börsnoterade mediebolag varför dessa skulle ha kunnat driva en sådan agenda.

Men oavsett hur stor styrning som skedde är media viktig vid indoktrinering. I den mån media kan styras centralt kan den också användas för att driva en sådan process mot ett totalitärt samhälle som beskrivs i videon om de som styr media vill det.

Maktutövning i syfte att driva samhället mot totalitarism

En svårighet med att upptäcka i vilken mån någon försöker driva samhället mot totalitarism är att indoktrinering är så pass osynligt. Om någon försöker driva samhället mot totalitarism genom tvång är det mer uppenbart. Folk märker om de blir utsatta för tvång men de märker inte om de blir utsatta för framgångsrik indoktrinering.

Om någon försöker driva samhället mot totalitarism genom kompensation kommer de som blir köpta att märka det men de kommer givetvis, som en del av vad de kompenseras för, att hålla tyst om det varför allmänheten i så fall inte får veta det. 

Däremot finns givetvis möjligheten att visselblåsare som inte låter sig köpas varnar. Många kan dock antagligen köpas utan att förstå den större agendan eftersom deras lojalitet kanske bara behövs i en avgränsad del av den större planen. Det minskar i så fall motivation till visselblåsning eftersom den köpte kanske inte ser hotet.

Slutligen kan maktutövning i form av att slå mot maktmedel i viss mån användas relativt dolt till exempel eftersom folk verkar acceptera ganska mycket regleringar och skatter som begränsar deras handlingsmöjlighet.

Acceptansen beror dock antagligen ofta på indoktrinering och utan den skulle maktutövningen antagligen märkas. Men den maktminskning sådan maktutövning leder till för allmänheten ökar givetvis möjligheterna att i förlängningen införa en totalitär ordning.

Slutord

Eftersom indoktrinering är så svår att upptäcka utgör den givetvis ett hot mot demokratin oavsett om den syftar till totalitarism eller bara till en mer begränsad tillskansning av makt. Det mer systemiska fenomenet med fördumning av det offentliga samtalet är också det i sig ett demokratiskt problem eftersom demokrati förutsätter informerade väljare.