Kategorisering av maktutövning

John Kenneth Galbraith beskriver i boken The Anatomy of Power tre “instruments of power”; “condign, compensatory, and conditioned power”. Vi kan tänka på dessa tre “instruments” som tre olika typer av maktutövning.

Codign power kan beskrivas som tvång eller hot om bestraffning. Hotet behöver inte handla om fysiskt våld utan kan vara vad som helst som individen vill undvika; till exempel att få dåligt rykte eller förlora något värdefullt.

Compensatory power kan beskrivas som kompensation eller löfte om belöning. Belöningen behöver inte vara monetär utan kan vara vad som helst som individen eftertraktar; uppskattning, titlar, frihet, hälsa, njutning, med mera.

Conditioned power kan beskrivas som indoktrinering, betingning eller förändring av föreställningar. Den kan ske genom påverkan i form av utbildning, övertalning, propaganda, grupptryck, social påverkan, lögner, hjärntvätt, med mera.

De två första typerna, codign och compensatory power, sker medvetet för både makthavaren som utövar och för den som utsätts för, och underordnar sig, makten. Den tredje typen, conditioned power, är däremot omedveten för den som underordnar sig. Den internaliseras och upplevs som den egna viljan.

Den kan ibland även vara omedveten för den som påverkar så att påverkan sker helt omedvetet. Det kan till exempel vara fallet när den som påverkar själv är helt övertygad om sanningen och det värdefulla i den föreställning den förmedlar.

De tre kategorierna av maktutövning

Dessa tre typer ligger nära, och renodlar, delar av det jag menar med de tre typerna, eller formerna, av makt som jag ibland kallat våld, ekonomi och information. Men mina typer innehåller ytterligare några delar som bland annat har att göra med att makt sker i relation till andra makthavare.

Jag ser att min första beskrivning ligger ganska nära Galbraiths och fördelen med renodlingen är så stor att jag vill frångå de utvidgningar jag ibland senare har gjort. Jag kommer fortsättningsvis kalla Galbraiths kategorier tvång, kompensation och indoktrinering.

Men jag ser ändå ett behov av att även få med det jag ibland försökt klämma in i dessa tre. Det kommer då att handla om en annan slags maktutövande som inte handlar om makt enligt Webers definition av makt som "the possibility of imposing one's will upon the behavior of other persons."

Galbraiths kategorier stämmer väl med Webers definition. Men definitionen bör alltså kanske vidgas till att även omfatta möjlighet att kunna minska någon annans maktmedel för att få med även detta. Det kommer nämligen minska deras makt att stå emot din makt, liksom även deras möjlighet att utöva makt gentemot dig.

Den fjärde kategorin – slå mot maktmedel

Makt finns inte i ett vakuum och även de mest maktlösa är ändå i någon mån makthavare med egna resurser. Om andras resurser minskar blir de ett mindre hot och lättare att styra. Därför kan makthavare också utöva makt genom att minska andra aktörers resurser. Detta kan ske genom att till exempel fysiskt skada, stjäla eller skapa förvirring och rädsla.

Sådant kan ibland även åstadkommas med dolda medel. Man kan till exempel sakta förgifta för att fysiskt försvaga, i hemlighet sabotera och minska värdet på andras tillgångar, eller ensidigt föra fram "objektiva" nyheter som förvirrar och skrämmer.

Den fjärde kategorin av maktutövning, att slå mot maktmedel, kan alltså se ut på många sätt. En möjlighet att analysera detta är att titta på det i relation till de fem kategorierna av maktmedel. Ett problem med detta är dock att ett angrepp ofta kan slå mot flera maktmedel.

Om man till exempel fysiskt skadar någon kan det för denne leda till sämre ork, tid som krävs till rehabilitering, rädsla och depression, förlorade inkomster, att vänner överger personen, med mera. Det går trots sådana svårigheter i analysen att ibland tydligt se att viss maktutövning slår främst mot en kategori maktmedel.

Om man till exempel smutskastar någon slår det främst mot dennes anseende. Om man sår split bryter det upp relationer och nätverk. Om man stjäl eller saboterar slår det mot tillgångar. Om man påverkar sinnestillståndet eller kognitionsförmågan slår det mot beslutsförmåga. Om man dödar slår det mot existensen.

Det ska också tilläggas att viss sådan här maktutövning också samtidigt kan öka ens egna resurser. Genom att stjäla ökar man till exempel samtidigt sina egna tillgångar och genom att infiltrera kan man ta över nätverk och organisationer samtidigt som konkurrenter förlorar dem. Bland annat beroende på detta kanske definitionen av makt bör utvidgas till att även gälla möjlighet att öka sina maktmedel.

Slutord

Galbraiths kategorisering är alltså väldigt förtjänstfull och maktutövning i syfte att påverka andras beteende kan alltså förstås som tvång, kompensation eller indoktrinering. 

Men det finns även en fjärde kategori som inte nödvändigtvis påverkar andras beteende men istället minskar deras resurser och därmed deras möjlighet att motstå makt och att själva utöva makt; att slå mot maktmedel.

Sammantaget ger dessa fyra kategorier en bra grund för att analysera makt. Men ytterligare analysverktyg kan tillfogas. Ett sådant är att även titta på olika maktstrategier (se även artiklarna Några viktiga maktstrategier, Exklusiv kunskap som det avgörande maktmedlet och Samtiden). Mer om detta i kommande artiklar.