Protoliberalism

Protoliberalism kan beskrivas som en föreställning om ens egen rätt till, och möjlighet till, att gå sin egen väg och inte vara tvungen att följa kollektivets krav. Den egna vägen kan vara inriktad på rika möjligheter eller på att desperat undfly en farlig situation, men den är, inom protoliberalismen inte kollektiv utan endast ens egen.

Evolutionära rötter

Protoliberalismens evolutionära rötter finns i den själviska motivationen, vare sig den handlar om akut överlevnad eller att nyfiket utforska nya möjligheter. Självisk motivation utvecklades i tidiga organismer minst lika tidig som gruppinriktad motivation.

Enligt Howard Bloom kan individens avvikelse från gruppnormen bidra till gruppens lärande och utveckling. På så sätt kan individuell målsträvan fylla gruppfunktioner.

Jag betraktar dock sådan målsträvan som främst själviskt inriktad, även om den tjänar gruppen, eftersom den är svår att skilja från den motivation som uppstår när individen lever själv. Naturen är vanligen ekonomisk och om redan utvecklad självisk motivation även kan fylla en gruppfunktion finns ingen anledning att utveckla ny motivation för det syftet.

Historiska rötter

Protoliberalismens rötter i den mänskliga historien hittar vi främst inom handel. Människor har visserligen alltid följt sina egna intressen, utanför gruppen, när det funnits utrymme för det. Men för att hitta rötterna till en protokultur behöver vi leta efter något mer kollektivt. Detta verkar finnas i att nomadiska grupper antagligen ibland träffades och idkade handel.

Så småningom uppstod stadsbildning där handel pågick fortlöpande. Detta gav möjligheter för individer att enbart livnära sig på detta varför den protoliberala kulturen kunde uppstå. Det bör dock nästan alltid handlat om en mindre grupp människor medan de flesta huvudsakligen levde i en protokonservativ kultur.

Det var antagligen först i och med industrialismen som den protoliberala sfären började växa och efter andra världskriget har den vuxit väldigt snabbt och omfattar numera väldigt många människor.

Protoliberala föreställningar

Det finns ett överflöd som individen kan ta för sig av

En grundläggande föreställning inom protoliberalismen är att världen är rik på möjligheter. Det är därför viktigt att inga kollektiva påbud hindrar individen att ta för sig av dessa. Nära denna föreställning ligger också en ”rebellisk” sida som kan uttryckas som att det är rätt att bryta sig fri från kollektivet. Det närmaste ett rättvisetänkande man hittar inom protoliberalismen är att det är fel att begränsa individers handlingsutrymme.

Frihet ger enda överlevnadschansen

Det finns dock också en”skuggsida” av protoliberalismens frihetssträvan som är ovanligare och mindre lätt att upptäcka i dagens värld av överflöd. Det handlar om en föreställning som baserar sig på desperation där kollektivet inte kan hjälpa en och ofta ses som opålitligt och farligt för en själv; det är endast man själv som, på egen hand, måste försöka överleva i en hård värld. Denna sida av protoliberalismen är dock, som sagt, antagligen ovanlig i dag.

Människor är fria aktörer

Slutligen finns också en föreställning om att människor är fria aktörer som inte behöver följa kollektiva påbud. Det går alltså att vädja till folks egenintressen och göra avtal med dem, eller manipulera dem, för att nå de mål man själv eftersträvar.

Sammanfattning

Protoliberalismen kan alltså beskrivas som en föreställningsvärld som betonar individens frihet där man själv har rätt till, och möjlighet till, att gå sin egen väg utan att vara tvungen att följa kollektivets krav.

Andra föreställningar som hänger samman med protoliberalismen är att det finns ett överflöd som individen kan ta för sig av, att frihet är den enda överlevnadschansen samt att människor är fria aktörer som man kan göra avtal med eller manipulera för att nå sina mål.

Jämförelse med liberalism, libertarianism och liknande

De flesta av liberalismens ideologiska ideal som till exempel yttrandefrihet, religionsfrihet, marknadsfrihet, äganderätt, demokrati och så vidare ger visserligen ofta ökade chanser för individens frihet i dagens samhälle ur ett protoliberalt perspektiv men är ändå att betrakta som tidsbundna uttryck.

Protoliberalism är en mer renodlad, och mindre tidsbunden, företeelse och liberalismens olika uttryck behöver inte alltid vara gynnsamma för individens frihet. Till exempel kan religionsfrihet öppna dörren för en religion som växer sig stor och blir förtryckande.

Ur ett framsynt protoliberalt perspektiv skulle man kanske föredra begränsningar för den religionens frihet. Men generellt skulle man snarare inte bry sig åt endera hållet; kollektiva regleringar är egentligen utanför det protoliberala intresset.