Indoktrinering

Vi har alla blivit utsatta för indoktrinering. Men det är bara ett fåtal av oss som upptäckt det och befriat oss från den. Man vet nämligen inte att man blivit utsatt för indoktrinering när den varit framgångsrik. Man tror istället att ens åsikter är något man själv format.

Enligt Galbraith i boken The Anatomy of Power skiljer sig indoktrinering på detta sätt från de andra två formerna av maktutövning; tvång och kompensation. Man vet om man blivit utsatt för tvång eller om man fått kompensation för att utföra något; men indoktrinering påverkar alltså istället genom att skapa föreställningar som internaliseras och upplevs som att vi själva kommit fram till dessa.

Enligt Galbraith är indoktrinering idag den viktigaste formen av maktutövning, vilket vi bland annat kan se i form av riklig förekomst av reklam, medan kompensation och tvång tidigare var viktigare. Tvång var länge den viktigaste formen av maktutövning vilket vi bland annat kan se kom till utryck i form av brutala straff.

Kompensation blev viktigare i och med industrialiseringen och behovet av arbetskraft till fabrikerna. Folk var fattiga och därför var kompensation en effektiv form av maktutövning. I dag, med större allmän relativ rikedom och allmänna trygghetssystem, är inte längre kompensation lika effektivt.

Tvång har heller inte återuppstått som viktig form av maktutövning och straff fortsätter att vara mer humana jämfört med i äldre tider. Detta har enligt Galbraith gjort att indoktrinering blivit viktigare. Han menar vidare att detta även i viss mån hänger samman med att organisation blivit det viktigaste maktmedlet.

Organisation och indoktrinering

Organisationer blir mer kraftfulla om dess medlemmar drar åt samma håll. Därför används indoktrinering internt inom organisationer. Vidare använder organisationer också indoktrinering riktad mot resten av samhället för att få stöd för sina agendor.

En anledning till att försöka påverka resten av samhället är att man därigenom kan påverka den demokratiska staten att gå ens ärenden. Staten har genom det stora skatteintaget, våldsmonopolet och rätten att utforma lagar och förordningar stora möjligheter att genomföra sådant andra aktörer önskar.

Genom att ensidigt driva en agenda kan även en relativt liten grupp människor som organiserar sig få genomslag för sina önskemål. Detta är möjligt just beroende på att organisation, särskilt när den är ensidigt inriktad, är ett så kraftfullt maktmedel.

Sedan finns givetvis många organisationer som vill påverka samhället, eller delar av det, även i andra syften. Till exempel kan man vilja värva medlemmar för att bli större och starkare, företag vill påverka för att sälja sina produkter och tjänster, med mera…

Sammantaget finns många olika organisationer (och i viss mån även andra typer av aktörer) som försöker påverka vilket gör att indoktrinering genomsyrar det moderna samhället. Till stor del sker denna indoktrinering genom olika medier som tidningar, böcker, radio, TV, film och internetbaserade sociala medier.

Moderna medier

Moderna medier är alltså viktiga aktörer eftersom agendor till stor del drivs genom dessa. De olika medieaktörerna är själva ofta organisationer. Eller så stöttas de, eller kontrolleras, av organisationer.

Den moderna indoktrineringspräglade situationen har blivit möjlig genom moderna mediers förmåga att nå många människor och fånga deras uppmärksamhet. Redan tidningar och affischer visade sig tidigt vara kraftfulla propagandaverktyg när de användes koncentrerat och storskaligt vid krig, som till exempel första världskriget.

Med radio och film blev möjligheterna ännu större och Nazisterna, med sin nästan totala kontroll över medier, kom att bli ett exempel på hur långt man kunde ta det. De hade visserligen också starka tvingande och kompensatoriska maktmedel. Men den långt gående hjärntvätten i Nazityskland visade ändå för många på de moderna mediernas möjlighet.

Med interaktiva medier har möjligheterna ökat ytterligare. Särskilt genom den rikare och snabbare återkopplingen i kombination med automatiserad informationshantering vilket möjliggör mer skräddarsydd och kraftfull påverkan.

Omedveten indoktrinering

Mycket indoktrinering sker dock omedvetet genom individer som själva tror på budskapet de förmedlar. De kommunicerar alltså utifrån vad de uppfattar som den faktiska verkligheten. Att ärligt tro på det man förmedlar är vanligen kraftfullt i påverkanssammanhang.

På så sätt kan alltså många människor bidra till att sprida indoktrinering i många led både genom medier och i mer direkta vardagliga sociala interaktioner. Men den ursprungliga källan till budskapet kan ändå ofta vara medvetet och avsiktligt indoktrinerande. Spridningseffekten döljer i viss mån detta och gör det svårare att upptäcka.

Generellt är allmänt spridda synsätt, majoritetsåsikter, starkt påverkande eftersom människor är sociala djur som vanligen litar på, och vill, tillhöra flocken. Socialpsykologen Robert Cialdini lyfter till exempel fram behovet av grupptillhörighet som väldigt viktigt att förhålla sig till och använda sig av vid påverkan.

Slutord

Det moderna samhället präglas alltså av indoktrinering medan tvång och kompensation inte längre är lika viktiga former av maktutövning. Detta hänger enligt Galbraith delvis samman med att organisation blivit det viktigaste maktmedlet.

Jag tycker att hans beskrivning verkar stämma. Men beroende på att han utgår ifrån en alltför begränsad definition av makt missar han enligt mig en fjärde form av maktutövning som också har blivit väldigt viktig i modern tid; att slå mot maktmedel.

Eftersom gemene man, åtminstone inom den västerländska medelklassen, blivit rikare har allmänheten också potentiellt blivit mäktigare. Mot detta slår ett högt skatteuttag från statens och kommunens sida. Även en växande mängd lagar och regler begränsar alltmer allmänhetens handlingsfrihet och slår på så sätt mot maktmedel man annars skulle kunna använt.

Även stora affärsföretag slår mot allmänhetens maktmedel genom växande oligopol och ökad centrering av kapitalbaserad makt. Ett exempel på detta, bland många, är så kallat planerat åldrande. Planerat åldrande borde inte förekomma i så stor omfattning som det gör om inte marknaden starkt präglades av oligopol eftersom konkurrens då borde motverka fenomenet.

Vi kan alltså se att stora organisationer som stat och aktiebolag slå mot allmänhetens maktmedel och att det hänger samman med att allmänheten blivit rikare och potentiellt mäktigare. Maktutövningen att slå mot maktmedel har blivit mer omfattande eftersom det finns mer allmänt spridda maktmedel att slå mot. Men även indoktrinering har onekligen blivit viktigare, det har Galbraith rätt i.