Mäktiga aktörer

Jag har tidigare beskrivit en teori, aktörsteorin, där jag tar upp individen, kulturen och beslutsgruppen som de tre kategorierna av aktörer i samhället. Jag kompletterade i efterhand beskrivningen med organisation och AI (som kan komma att bli en aktör även om den ännu inte är det).

Jag skulle idag säga att aktörsteorin mer får ses som ett första utkast och att den definitivt kan preciseras och förbättras. En viktig sådan förbättring är att hålla det mer öppet vilka aktörskategorier som finns eller kan finnas jämfört med hur snävt jag då formulerade det.

Det kan alltså finnas viktiga aktörer jag inte räknar upp här. Men dessa är i alla fall de kategorier jag identifierat såhär långt; individen, kulturen, beslutsgruppen, den moderna organisationen och maktfamiljen.

Individen

Individer kan fatta väldigt medvetna beslut och rikta sin kraft flexibelt. Men då individen är ensam är den, även då den ansamlat mycket maktmedel, vanligen inte den starkaste aktören. Om den samarbetar med andra kommer den bli en del av en beslutsgrupp vilket minskar den individuella makten eftersom man då måste kompromissa.

Kulturen

I en kultur fattas besluten mer omedvetet, och mer informellt, än hos de flesta andra aktörerna. Dessa beslut skapas organiskt utifrån sociala drivkrafter och bildar normer som kulturens medlemmar sedan i varierande grad följer. Detta skapar bland annat en viss tröghet och gör att kulturer inte är flexibla i att snabbt fatta nya beslut.

Det gör också att en kultur lättare kan styras av andra aktörer än vad gäller de andra här nämnda aktörerna. Detta sker då typiskt genom indoktrinering. Men stark och djup kultur kan också sätta gränser för vilken indoktrinering som är möjlig.

En kultur kan vara en betydande maktfaktor genom att den kan ha många medlemmar och att normföljandet hos dessa kan vara en stark kraft. Normerna kan omfatta ansamlande av olika maktmedel och användande av alla former av maktutövning. Men eftersom besluten är informella och organiskt skapade är kraften ofta inte lika ensidigt och tydligt riktad.

Slutligen kan en del normer i en kultur ha formats för att de fungerat långsiktigt. Det gör att kulturen, som ju i vissa fall kan ha funnits under väldigt lång tid, kan ha en långsiktighet som överträffar andra aktörer. Den kan dock inte medvetet planera långsiktigt som en del andra aktörer kan.

Beslutsgruppen

En beslutsgrupp kan vara ett informellt samarbete, en förening eller en styrelse. Medlemmarna har medvetet valt att ingå i gruppen och besluten fattas huvudsakligen demokratiskt i någon mening. Besluten syftar vanligen till att gynna medlemmarna.

En beslutsgrupp liknar delvis en organisation eftersom den blivit till genom medvetna beslut. Men den skiljer sig från de flesta organisationer i det att den inte är hierarkisk med regler, övervakning och sanktioner. I den mån beslutsgruppen har regler är de vanligen skapade genom någon form av demokratisk process.

Beslutsgruppen har givetvis mer makt än var och en av medlemmarna enskilt men kan ändå ha lika stor flexibilitet och förmåga till snabba beslut. Den har också fördel av att kunna skapa fler idéer och lösningar genom medlemmarnas olika perspektiv och erfarenheter än vad gäller för en ensam individ.

 Den moderna organisationen

Organisationer pekas av Galbraith ut som det viktigaste maktmedlet idag men han nämner inte att de även är egna aktörer. Detta gäller särskilt juridiska personer men även många organisationer som inte formellt är juridiska personer härmar idag dessa och fungerar då som aktörer.

Som aktör är en organisation begränsad i det att den har specificerade mål den ska uppfylla. Den kan alltså inte själv byta mål på samma sätt som andra aktörer potentiellt kan. Målet definierar organisationen.

En organisation kan existera över lång tid vilket gör att den kan eftersträva långsiktiga mål om det ingår i dess specifikation. Eftersom långsiktighet är en del av maktstrategin att tänka stort är detta en av faktorerna som bidrar till att organisationer kan bli så mäktiga.

Organisationer är ofta väldigt effektiva i att uppnå sina mål vilket gör dem till viktiga aktörer inom ramen för sina mål. Men ytterst är de beroende av andra aktörer som definierar dem. Om till exempel aktiebolag skulle förbjudas i lag upphör de att existera.

Dessutom är organisationer potentiellt styrbara för andra aktörer. Även om ett aktiebolag ska generera vinst kan en aktör med aktiemajoritet tillsätta en styrelse som driver andra agendor för att gagna aktörens egna syften. Det verkar till exempel vara fallet med moderna medieföretag som ibland förefaller mer inriktade på indoktrinering i vissa syften än på vinstmaximering.

Maktfamiljen (klanen)

Världen präglas starkt av stor förekomst av klankultur. Åtminstone i andra kulturområden än de präglade av nordvästeuropeisk individualistisk kultur. Det tyder på att det är en väldigt stabil form eftersom det sett ut på det sättet sedan långt tillbaka.

De flesta av dessa klaner tillhör dock antagligen inte de mäktigaste aktörerna. Det gör däremot de stora, ofta västliga, maktfamiljerna. De fortsätter på så sätt ett mönster av mäktiga adels- och kungasläkter även om många av dem växt fram senare och kanske saknar sådan bakgrund.

I jämförelse med de forna adels- och kungafamiljer är dock de moderna maktfamiljerna mindre synliga. Det hänger antagligen samman med att maktstrategin att dölja makt blivit viktigare än strategin att visa makt.

En anledning till att dessa maktfamiljer och deras frontfigurer kan bli så mäktiga är att de anskaffar makt för sina efterkommandes räkning. De är alltså inte kortsiktigt själviska. Det gör att de kan ha lång planeringshorisont jämfört med de aktörer som bara söker makt för egen del.

De brukar dessutom gifta in sig i andra maktfamiljer och på så sätt skapa starka lojalitetsband. Maktfamiljers samarbeten kan antagligen ofta ske i form av beslutsgrupper men medlemmarna i beslutsgruppen har förstärkt lojalitet genom släktbanden och delar dessutom långsiktigheten. De skiljer sig på så sätt från många andra beslutsgrupper.

I artikeln Kort om makthavare och maktfamiljer skriver jag bland annat:

”När människan blev bofast uppstod hierarkier och de som hade höga positioner i dessa utvecklade en egen subkultur. Härskare har ofta haft mer gemensamt med varandra än med de folk de härskat över. De har dessutom utvecklat och i viss mån lyckats hemlighålla kunskap som varit gynnsam för att behålla och öka makten.

De som växt upp i familjer inom de mer makthavande klasserna har också haft större möjlighet att träna färdigheter som gagnat dem i maktspel. De har till exempel kunnat ha möjlighet att i praktiken leda, skapa och ta över organisationer. Eftersom vi blir bättre på det vi tränar har vissa med sådan bakgrund kunnat bli väldigt skickliga på sådant.

Dessa klasser har också utvecklat sätt att skola in sina efterkommande i att kunna ta över, förvalta och utöka familjens makt. Internatskolor är antagligen ett exempel på sådana metoder. Troligen är många av de som lyckas väl i maktspelet drivna av att prestera bra för att få pappas kärlek. Vissa kan också ha machiavellianistiska personlighetsdrag.”

Även om många av nutidens maktfamiljer kanske inte har så gamla anor har de ändå ofta haft väldigt mycket makt i flera generationer. Det gör att citatet antagligen är tillämpbart på dem och visar på hur de antagligen delvis dominerar genom kontroll över mäktiga organisationer.

Slutord

Om AI blir den maktfaktor en del tror kan den komma att bli en till och med ännu större sådan än vad organisation är i dag. Den kan då komma att bli framtidens mäktigaste aktör. Troligt är dock att den kommer att påminna om organisation i det att dess agerande kommer att vara avgränsat utifrån regler dess skapare bestämt.

Idag är det dock troligen inte organisationer som är de mäktigaste aktörerna (de är mäktigare som maktmedel än som aktör) utan snarare några ganska få maktfamiljer. Det går dock inte att utesluta att vissa andra aktörer också kan vara utmanare till titeln.

Demokratiska stater verkar vara alltför styrda av olika intresseorganisationer med olika, ofta motsatta, agendor för att vara en utmanare. De är dessutom, vad det verkar, korrumperade av maktfamiljerna.

Men mindre demokratiska stater med stora resurser kan troligen vara väldigt mäktiga aktörer eftersom de kan inrikta sig mer ensidigt för att nå sina mål. Det kanske pekar på ytterligare en möjlig kategori; andra typer av organisationer. I dessa fall styrs de ju inte av regler utan av ett litet ledarskikt och är alltså inte en typisk modern organisation. Möjligen kanske man bör tala om ledarskiktet som en beslutsgrupp varför ingen ny kategori i så fall behövs.

Det kan i vilket fall givetvis även finnas andra aktörer som jag ännu inte fått syn på och dessa kan då finnas i en av mig hittills oupptäckt kategori. Men utifrån den analys jag gjort här framstår åtminstone maktfamiljer som en god kandidat till att vara den typ av aktör som har störst chans att tillskansa sig mycket makt i dessa moderna tider.