Protokonservatism

Protokonservatism kan kort beskrivas som en föreställning om att gruppen måste hålla ihop och vara stark för att kunna skydda sig och hantera en potentiellt farlig omgivning. För att gruppen ska kunna vara stark behövs bland annat hierarki så att en eller ett fåtal kan samordna gruppen.

Evolutionära rötter

Protokonservatismens evolutionära rötter är mycket äldre än människan. Redan så tidiga grupplevande organismer som bakterier uppvisar starka protokonservativa drag. Sådana protokonservativa drag kommer hos människan till uttryck i form av motivation inriktad på gruppen vilken bland annat innefattar motivation att vara lojal med gruppen, följa gruppnormer och straffa de som inte är lojala normföljare.

Förutom att protokonservatismens evolutionära rötter går så långt tillbaka utgör de också grunden för den vanligaste strategin för grupplevande varelser; en strategi som ofta är väldigt framgångsrik. Strategin handlar, som sagt, om att följa gruppnormen. Men också om att gruppnormen skapas av den med högst status – strategin innebär alltså också skapande av hierarki inom gruppen.

Eftersom strategin är så vanlig, och så framgångsrik, levde antagligen också människan, eller hennes förfäder, utifrån den innan den protosocialistiska strategin uppstod och tog över. Protosocialismen präglas av jämlikhet och motarbetar hierarki genom en slags ”jantelag”. Genom detta minskade antagligen protokonservativa drag mycket, åtminstone så länge den protosocialistiska strategin gav framgång.

Men även under tiden som människan främst präglades av protosocialism kan viss protokonservatism ha förekommit. Det kan till exempel ha skett i jaktlag som har mycket att vinna på organisering som lättast åstadkoms genom att någon eller några får bestämma, det vill säga genom hierarki.

Uppskjutande av belöning och impulskontroll

En mänsklig förmåga som präglar en annan sida av protokonservatismen är förmågan att skjuta upp belöning. Uppskjutandet av belöning bygger egentligen på en förmåga att viljemässigt rikta uppmärksamheten och därigenom utestänga sådant som kan distrahera. Ett annat sätt att beskriva det är att se det som impulskontroll i syfte att nå ett eftersträvansvärt mål.

Människans förmåga till impulskontroll och att skjuta upp belöning är unik i djurvärlden. Det som möjliggör detta är människans evolutionärt utvecklade tankeförmåga.

Även denna sida av protokonservatismen har säkert haft ett visst spelrum under tiden som protosocialismen varit förhärskande under mänsklighetens tidiga ”barndom” i Afrika. Till exempel har människor antagligen kontrollerat sina impulser och skjutit upp belöningar under jakt och samlande. Men det stora (åter-)genombrottet för protokonservatismen kom antagligen senare i historien.

Historiska rötter

Protokonservatismens rötter i den mänskliga historien hittar vi främst under svåra tider med umbäranden och prövningar. Det har då huvudsakligen handlat om brist på mat (eller åtminstone att det krävts stora ansträngningar för att skaffa föda) eller livsfara beroende på hot om, eller utövat, våld från andra (det kan, beroende på dessa två typer av svårigheter, ibland vara värdefullt att skilja ut två typer av protokonservatism).

Inget av detta bör ha varit särskilt vanligt under protosocialismens tid i Afrika. Tillgången på föda bör oftast ha varit rik och insamlandet verkar inte ha krävt alltför stora ansträngningar.

Vanligen bör det också ha varit fördelaktigt att inte söka strid med andra människoflockar eftersom det fanns så lite att vinna beroende på att man hade så få tillgångar – varken föremål eller föda (beroende på klimatet, och brist på effektiva konserveringsmetoder, som gjorde att mat inte kunde sparas särskilt länge). Eftersom naturen var så rik var det antagligen oftast fördelaktigt att bara gå åt varsitt håll.

Detta ändrades dock när naturen inte längre gav så att det räckte åt alla vilket antagligen huvudsakligen skedde efter att människan hade utvandrat från Afrika. Under de kärvare tider som så småningom uppstod kan det ha blivit kamp om mat och en konkurrerande grupp kan till och med ha setts som (kannibalistisk) föda.

Stridigheter beroende på sådana omständigheter har säkert skett mellan nomadiska folk. Det stora skiftet till protokonservatism skedde dock efter att människan började odla och blev bofast.

Bofasthet

Bofastheten förde med sig nya organisatoriska krav på samarbete som mer gynnade protokonservatismens hierarkiska ordning framför protosocialismens brist på dito. Man behövde planera och vara mer disciplinerad under längre perioder vilket krävde mer impulskontroll och uppskjutande av belöning.

Bofastheten, tillsammans med utveckling av ny teknik, gjorde också att det ansamlades mer ägodelar. Till skillnad från nomader behövde man inte bära med sig det man ägde vilket gjorde att man kunde samla mer värdeföremål. Säd höll längre än mycket av nomadernas typiska föda och det, tillsammans med nya konserveringsmetoder, gjorde att man kunde spara matförråd.

Ansamlingen av resurser gjorde det mer lockande att använda våld för att tillskansa sig dessa. Odling och andra arbetskrävande sysslor gjorde dessutom mänsklig arbetskraft värdefull vilket ledde till att slaveri uppstod.

Det är vanligen ett stort steg för människor att ta till våld. Dels går det emot människans starka omvårdande motivation, och dels för den med sig risker ifall den andre svarar med våld tillbaka. Troligen har därför våldsanvändande ofta börjat med desperation som antingen hängt samman med svält eller med att man först varit utsatt för våld själv.

När människor väl börjat använda våld försvinner dock de spärrar som initialt hejdar. Våld kan då lättare komma att användas enbart i vinstsyfte, utan att någon desperation behöver ligga bakom.

Protokonservativa föreställningar

Livet kräver kamp (impulskontroll och uppskjutande av belöning)

En grundläggande protokonservativ föreställning är att man måste kämpa eftersom livet är fyllt av risker och svårigheter. Men genom att kämpa och bita ihop kan man klara sig. Nära detta ligger givetvis föreställningar om värdet av impulskontroll och uppskjutande av belöning.

Kamp kan ge rikedomar

En kompletterande föreställning är att kämpandet också ger möjligheter. Det kan leda till gradvis ansamling av, eller plötslig erövring av, rikedomar. I den protokonservativa föreställningsvärlden innebär alltså tillvaron både risker och möjligheter. Detta kan härledas till både de evolutionära, och historiska, rötterna.

Lojalitet och normföljande

Samarbete och sammanhållning inom gruppen är, i den protokonservativa föreställningsvärlden, centrala för överlevnad och att kunna nå framgång. Därför är det viktigt att vara lojal med gruppen och följa dess normer. Det gäller både en själv och andra gruppmedlemmar. Inom protokonservatism är illojalitet och försök att åka snålskjuts på gruppen allvarliga försyndelser och grovt orättvist.

Värna den egna gruppen

Utifrån ovanstående framgår att den egna gruppen är central. Det gör att det ofta är viktigt att skilja ut den egna gruppen och prioritera den, och värna den, framför andra grupper. Det är också viktigt att veta vilken grupp man själv och andra tillhör.

Inom protokonservativa grupper som behövt förhålla sig till andra hotfulla grupper är detta drag särskilt framträdande. Inom grupper som främst kämpat mot naturens kärvhet behöver detta dock inte i samma utsträckning vara fallet.

Hierarki är värdefullt

Slutligen ses hierarki inom gruppen som värdefullt i protkonservatistisk föreställning. Det beror på att det ofta behövs ledning för att organisera grupper.

Sammanfattning

Protokonservatismen kan alltså beskrivas som en föreställningsvärld där gruppen måste hålla ihop och vara stark för att kunna skydda sig och hantera en potentiellt farlig omgivning.

Andra föreställningar som hänger samman med protokonservatismen är att livet kräver kamp (som i sin tur kräver impulskontroll och uppskjutande av belöning), att kamp kan ge rikedomar, att lojalitet och normföljande är viktigt (gäller alla gruppmedlemmar, både en själv och andra), att det är viktigt att värna den egna gruppen (till skillnad från andra grupper) samt att hierarki är värdefullt.

Jämförelse med konservatism

Konservatismens inriktning på att bevara samhällets traditioner och institutioner ligger nära protokonservatismens betonande av normföljande och hierarki. En specifik konservativ politik kan dock givetvis komma att skilja sig från den renodling av evolutionära och historiska mönster protokonservatismen innebär. Ofta ligger den dock antagligen nära.