Mänsklig samvaro - målinriktad ordning eller inte?

Mänsklig samvaro skapar någon slags ordning genom att de enskilda individerna påverkar varandra. Människor som har någon slags kontakt med varandra kan alltså betraktas som ett system. Några sådana ordningar, eller system, som studeras inom samhällsvetenskap är;

• (formell) organisation
• kultur / institution
• (rent) socialt nätverk
• marknad

En intressant distinktion som kan göras vad gäller sådana ordningar är huruvida de är målinriktade eller inte.

Eftersom en formell organisation är en beslutad ordning, och beslut handlar om att nå någon slags mål, är den en tydligt målinriktad ordning.

Jag skulle argumentera för att kultur (eller institution) även den är målinriktad. Det är dock inte lika tydligt som i fallet organisation eftersom det vanligen inte finns formella beslut om hur kulturen ska utformas.

Men kultur verkar skapas genom socialt inriktad motivation vilken ursprungligen syftar till att uppnå evolutionära mål som handlar om att hålla ihop gruppen och göra den samarbetsduglig så att medlemmarna överlever och lyckas fortplanta sig.

En kultur kan alltså ytterst antas syfta till det evolutionära huvudmålet fortplantning. Men motivationen lånar sig även till andra mål som inte alltid handlar om fortplantning (eller ens överlevnad). Det verkar dock som kultur alltid formas av sådan socialt inriktad motivation vilkens evolutionära rötter färgar kulturen med sin målinriktning.

De övriga två formerna av ordning verkar däremot inte vara målinriktade. Ett rent socialt nätverk uppstår genom dyadiska relationer mellan människor. En dyadisk relation är målinriktad men nätverkseffekter (till exempel spridandet av information) som uppstår genom att människor har flera sådana dyadiska relationer uppstår spontant och inte genom målinriktning hos nätverket.

På liknade sätt är det med marknader där handel sker motiverat och målinriktat mellan två aktörer medan effekter som den, av Adam Smith beskrivna, "osynliga handen" uppstår spontant.

Slutligen ska sägas att de fyra former av ordning som uppstår i social samvaro mellan människor, som här beskrivs, givetvis aldrig är så renodlade som de framstått i beskrivningen. De är snarare blandformer så att det till exempel i en kultur finns nätverkseffekter, ibland fattas formella beslut och ibland sker utbyten av marknadskaraktär.

Det är dock gynnsamt att tänka på fenomen som renodlade för att bättre förstå blandformerna. Det gäller även fenomenet målinriktning och dess motsats.