Organisering

Organisering av grupper sker spontant både i naturen och hos människan enligt ett visst mönster. Samma mönster förekommer även när människan skapar formell organisering. Mönstret verkar kunna finnas inneboende sambanden hos målinriktade system och är kan alltså vara en konsekvens av högre principer (som vi kan förstå genom ganska abstrakta resonemang).

Organiseringen innebär någon slags grupptillhörighet/medlemskap som innebär att vissa individer tillhör gruppen medan andra inte gör det. Det innebär att individen får en identitet som medlem i gruppen. En sådan identitet kan ibland vara viktig som en beståndsdel i jaget.

Om gruppen ska kunna fatta någon slags beslut (vilket är nödvändigt för att kunna agera tillsammans) måste också någon slags social status/hierarki finnas. En sådan hierarki kan vara väldigt flytande och diffus men som minimum kommer någon eller några att föreslå vad gruppen ska göra vid ett visst tillfälle. Det innebär att den eller de i den stunden har högre status i bemärkelsen att de initierar gruppagerandet. Så någon form av hierarki kan vi anta existerar även i de mest egalitära grupper.

Slutligen kommer även någon form av normer/regler att uppstå. Som minimum kommer gruppen att välja att agera tillsammans på ett visst sätt vid ett visst tillfälle (baserat på ett beslut). Det agerandet kan betraktas som en minimal form av en regel. Vanligen är dock normer och regler något som gäller över längre tid och inte bara ett tillfälle. För att följande av normer och regler ska säkerställas kan det behöva finnas någon slags straff eller belöningar. Och för att veta om någon bryter mot regler behöver medlemmar iaktta och övervaka varandra.

Eftersom social status/hierarki är nära kopplat till beslutsfattande har utformningen av detta betydelse för hur demokratisk en organisation kan anses vara. En mindre hierarkisk struktur gör vanligen beslutsfattandet mer spritt och därmed mer demokratiskt. Men andra faktorer spelar också in; till exempel i vilken omfattning beslutsfattare lyssnar på medlemmarna.

En intressant fråga i anslutning till detta är också hur mycket sammanslutningen griper in i medlemmarnas liv. Men även då organiseringen har ett stort grepp om medlemmen kan denne ha en hög grad av frihet om det finns stort utrymme att fatta egna beslut om hur man ska bidra till organisationen. Till exempel kan kanske en flockmedlem själv välja hur den ska samla mat till flocken.

Oavsett hur beslut fattas i gruppen finns det dock möjlighet att förstå beslutsprocessen genom att titta på hur en individ fattar beslut. Parametrarna är i princip desamma. Det gäller bara att komma ihåg att det här handlar om ett kollektiv istället för en individ.

På motsvarande sätt kan vi förstå resultatet av beslutet som skapande av en ny föreställningsvärld. Även här gäller det att komma ihåg att det handlar om skapande av en gemensam, delad föreställningsvärld, och inte en individuell. Ett av de främsta uttrycken för denna kollektiva föreställningsvärld är de regler och normer som skapas.