Jämförelse mellan tre protokulturer

De tre protokulturerna protosocialism, protokonservatism och protoliberalism är alla rationella, respektive irrationella, under olika omständigheter.

Protosocialism är rationellt när varken större hot eller utvecklingsmöjligheter finns och omvärlden är tillräckligt rik för att ge alla det de behöver om man delar lika.

Protokonservatism är rationellt om det finns hot och/eller möjligheter samt att man kan hantera, respektive exploatera, dessa genom kollektiva organiserade ansträngningar.

Protoliberalism är rationellt om det finns hot och/eller möjligheter samt att man inte kan hantera, respektive exploatera, dessa genom kollektiva organiserade ansträngningar utan endast kan förlita sig på sin egen individuella förmåga.

I ett större perspektiv kan dock samtliga ses som irrationella. Ingen av de tre protokulturerna tar nämligen hänsyn till eventuella framtida omständigheter.

Till exempel bidrar protosocialismen, genom jantelagen, till en risk att individer inte får utrymme att utveckla eventuella möjligheter. Genom att minska jantelagens press man skulle man kunna ge individer utvecklingsmöjligheter som kanske skulle kunna leda till skapandet av resurser som kunde parera framtida hot. Detta skulle visserligen medföra risker för det altruistiska delandet men om det skedde balanserat borde strategin fortfarande kunna fungera.

På motsvarande sätt bidrar också de andra två protokulturerna i viss mån till situationen (hot och möjligheter) och har potential att eventuellt kunna påverka denna genom ett mer balanserat förhållningssätt.

Det stora problemet med att öka rationaliteten inom respektive protokultur beror på deras evolutionärt utvecklade motivationella grund. Motivationen styr tänkandet och omöjliggör vanligtvis ökad rationell bedömning. För att kunna frigöra tänkandet behövs ofta djupgående förändring av motivation och känslolägen.