Protosocialism

I sin enklaste form kan protosocialism beskrivas som jämlikhetssträvan. En vanlig tanke som hänger samman med detta är att man ska dela med sig lika till alla andra i gruppen.

Evolutionära rötter

De evolutionära rötterna till protosocialism hittar vi i människans starka motivation att omvårda vilken kommer från behovet att ta hand om, och värna, den egna avkomman. Den hänger samman med att människobarn är så sårbara, och därför i behov av omvårdnad, så länge jämfört med andra djurs avkomma. Inslag av protosocialism är också vanligt just i familjer, till exempel i form av att alla syskon ska få lika mycket; om en får en gåva ska de andra få något likvärdigt.

Eftersom omvårdande motivation är osjälvisk bidrar den till viljan att dela med sig. Dessa evolutionära rötter är antagligen det som gjorde det möjligt för protosocialism att historiskt utvecklas som en framgångsstrategi för människan.

Historiska rötter

Protosocialismens historiska rötter hittar vi hos de tidiga människoflockarna i Afrika som levde som samlare och jägare. Överlevnaden under denna period var inte självklar; om en individ inte hittade föda under flera dagar i rad riskerade den att svälta. Risken för detta var givetvis stor.

Om flockmedlemmarna däremot använde en strategi där de delade med sig var chansen stor att det varje dag var åtminstone någon som hittade mat. På så sätt kunde alla alltid få tillräckligt med mat för att slippa svälta ihjäl.

Lasse Berg menar att denna strategi var vanlig hos de tidiga människoflockarna. Strategin möjliggjordes av att människan gick upprätt och därför, till skillnad från apor, kunde bära hem mat till flocken.

Protosocialistiska föreställningar

Jantelag

Berg menar att jantelags-liknande föreställningar, värderingar och beteenden hänger samman med strategin. Det innebär att man undviker sådant som kan göra att någon får högre social status. Till exempel kan en jägare som varit skicklig i jakten förminska sin insats genom att hävda att han bara haft tur.

En fördel med ”jantelag” är att statusskillnader inom gruppen annars riskerar så split och göra att vissa inte vill dela med sig. Detta riskerar då sabotera strategin. Något slags jantelagsliknande fenomen bör alltså kunna finnas nära kopplat till den jämlikhetssträvan som utmärker protosocialismen. Den kan antagligen sträcka sig så långt som till en upplevelse av orättvisa när någon är bättre, får mer och liknande.

Begränsad utvecklingsmöjlighet

En annan föreställning som hänger samman med protosocialismen kan vi förstå utifrån dess historiska rötter. Under den långa period människor antagligen huvudsakligen levde utifrån den protosocialistiska strategin fanns inga stora utvecklingsmöjligheter.

Det fanns antagligen väldigt begränsade möjligheter att spara mat genom konservering. Troligen fanns heller inte något annat värdefullt eftersom teknologin var väldigt outvecklad och det afrikanska klimatet gjorde att man inte behövde skydda sig mot kyla och andra sådana problem.

Det kan också gå att förstå föreställningen utifrån de evolutionär rötterna. Att omvårda ett barn så att det överlever och växer upp innebär att målet är ganska förutsägbart. Det finns, så att säga, ingen ”utveckling” utöver det målet.

Det påminner på så sätt lite om målet att varje dag få tag på mat där det inte finns någon ”utveckling” bortom att man blir mätt varje dag. Om det inte går att spara matförråd (vilket huvudsakligen bör ha varit fallet) är inget högre mål möjligt inom det sammanhanget.

Föreställningen om begränsade utvecklingsmöjligheter verkar ligga nära protosocialismen. Om det fanns möjligheter till utveckling skulle det finnas mindre skäl att motverka sådant som riskerar skapa statusskillnader eftersom ”kakan” då samtidigt skulle kunna växa så att alla fortfarande fick minst lika mycket.

Föreställningen om ett slags ”nollsummespel” där ingen utveckling verkar ske är också vanlig i socialistiska och kommunistiska betraktelser (socialism/kommunism kan ses som ett uttryck för protosocialism).

Ett annat exempel är att utslagna och fattiga människor som inte har mycket hopp om en bättre framtid, och alltså uppleva sig sakna utvecklingsmöjligheter för egen del, ofta kan uppvisa starka protosocialistiska drag. De kan till exempel vara generösa, ibland även mot främlingar, trots att de inte har mycket att bjuda på.

Tillräckligt med resurser

Slutligen, som komplement till föreställningen om att det inte finns utvecklingsmöjligheter, verkar det också i någon mån finnas föreställningar om att det finns tillräckligt med resurser och att dessa inte kan ta slut.

Sådana föreställningar avspeglar antagligen ganska väl den historiska situationen för de tidiga människoflockarna i Afrika. Naturen verkar ha varit tillräckligt rik för att det för det mesta ska ha funnits tillräckligt med föda, enkel att samla eller jaga.

Sådana typer av föreställningar verkar också förkomma hos moderna tiders socialister och kommunister. De verkar till exempel anse att det alltid går att ta ut mer skatt och att det alltid finns tillräckligt för att ge bidrag och understöd till alla behövande.

Människor är maktlösa offer

Delvis beroende på de evolutionära rötterna förekommer ofta en omvårdande motivation vilket bidrar till en tendens att se människor som maktlösa, eller som offer (små barn är ju väldigt maktlösa). Föreställningar om begränsade utvecklingsmöjligheter bidrar givetvis till sådant synsätt.

Denna föreställning förstärks antagligen när individer inte lever upp till jantelagen utan tillskansar sig en större del av resurserna. Denna förstärkning kan tänkas ske genom ett (vanligen implicit, omedvetet) resonemang som ser ut ungefär så här:

”Alla skulle kunna ha det bra om bara inte den personen roffade åt sig så mycket. Det finns ju egentligen tillräckligt med resurser. Men inte om folk ska roffa åt sig.”

Vi kan se hur resonemanget avspeglar, och har sin grund i, föreställningarna om jantelagens värde, att möjlighet till utveckling (som kan kompensera roffandet; till exempel genom att ”roffaren” skapar mer värde som många får del av) är begränsad samt att det (egentligen) finns tillräckligt med resurser.

Sammanfattning av protosocialismen

Protosocialismen kan alltså beskrivas som en föreställningsvärld präglad av jämlikhetssträvan där alla ska vara generösa och dela med sig till behövande. Ett ideal kan ofta vara att allt ska delas lika och ingen ska ha mer än de andra.

Andra föreställningar som hänger samman med protosocialismen är jantelagen, att möjlighet till utveckling är begränsad, att det finns tillräckligt med resurser så att det räcker åt alla (om vi delar lika) samt att människor är maktlösa offer.

Jämförelse med socialism och kommunism

Slutligen finns i protosocialismen inga föreställningar om att ”arbetare i alla länder” ska förena sig, att kapitalägarna ”suger ut” arbetarklassen eller att en historisk determinism gör att det kommunistiska paradiset ofrånkomligt kommer att uppstå.

Dessa och liknande föreställningar tillhör socialism och kommunism och är inte en del av protosocialismen. Däremot har sådana föreställningar ibland, beroende på omständighet, en kompatibilitet med protosocialism som gör att de kan appellera till människor med protosocialistiska föreställningar.