Kategorisering av maktmedel

Jag tänker här föreslå en kategorisering av maktmedel. Jag vet inte om listan är uttömmande. Det kan finnas sådant jag inte tänkt på som borde ingå. Jag föreslår också som en lös hypotes att listan är hierarkisk vad gäller den absoluta aspekten av respektive kategori vilket jag ska återkomma till.

Kategorier av maktmedel

Kategorierna beskriver en individs maktmedel men även grupper av individer och juridiska (icke mänskliga) personer kan vara maktutövande aktörer. Listan bör ungefärligt kunna användas även på dessa andra typer av aktörer men behöver då kanske modifieras något i beskrivningen av respektive kategori.

1. Existens/liv/kropp

Ur ett maktperspektiv är din existens, din levande kropp, grundförutsättningen för att kunna utöva makt. Du kan visserligen skriva testamente och andra direktiv som du lämnar efter dig men du är inte längre en makthavare som kan fatta några fler beslut i världsliga frågor när du inte längre existerar.

Att vara åtminstone relativt fri från handikapp kan också vara viktigt. Att kunna prata, höra, se, röra på sig, gå och springa, med mera kan i många sammanhang vara nödvändigt för visst maktutövande. Utöver det kan vissa egenskaper ibland vara viktiga som att vara stark eller vig, se bra ut, ha en stark eller vacker röst, med mera.

2. Beslutsförmåga/psyke

Ytterst måste åtminstone någon slags beslutsförmåga finnas för att man ska kunna utöva makt. Ens psyke och sinnestillstånd är en grund för ens förmåga att bedöma och därför hur bra beslut man kan fatta. Därför är det viktigt att detta inte är för påverkat på ett sätt som gör att omdömet grumlas. 

Droger, sjukdom, rädsla, oro, överdriven optimism, och annat kan alltså inverka menligt. Ju bättre omdöme och ju större kognitiv kapacitet desto bättre. Därför är till exempel hög IQ ofta en fördel, liksom uthållighet och koncentrationsförmåga.

Kompetenser och kunskap kan ibland vara sådant som man tar in utifrån för att stötta beslutsprocessen men är också en del av beslutsfattarens egen repertoar som nog får räknas som tillhörande beslutsförmåga/psyke.

3. Egendom/tillgångar

Till egendom och tillgångar räknar jag alla resurser man har viss kontroll över. I vilken mån en fysisk kompetens, som till exempel att kunna fäktas, ska räknas hit eller till någon av föregående kategorier kan diskuteras. Men pengar, teknologi, mark, immateriella tillgångar, vapen, soldater, arbetare, slavar och mycket annat bör definitivt räknas hit.

Vissa tillgångar har man kanske inte full kontroll över, bland annat beroende på att de delas med andra aktörer. Till exempel är en organisation en tillgång som man ofta inte har full kontroll över men som ofta kan vara en stor maktfaktor.

4. Relationer/nätverk

Relationer och sociala nätverk kan ge både allierade och kunskaper. Allianser är viktiga i maktsammanhang. Flera aktörer som samarbetar är ofta starkare än en ensam aktör. Åtminstone så länge man är tillräckligt eniga.

5. Socialt anseende

Socialt anseende är viktigt i en grupp. Har man för lågt anseende riskerar man stötas ut. Ett högt socialt anseende ökar dessutom ens möjlighet att påverka andra utan att behöva betala dem eller använda tvång.

Den hierarkiska ordningen på kategorierna

Varför man kanske kan se detta som en hierarkisk ordning kan förstås om vi plockar bort dem en efter en och börjar nerifrån. Låt oss börja med att plocka bort social anseende.

Även med väldigt lågt socialt anseende kan man ha vänner och nätverk. Man blir kanske mindre kraftfull i det att relationerna blir färre och nätverken mindre. Och man har antagligen mindre påverkan på de man har relation med. Men viss tillgång till detta maktmedel har man ändå. När det gäller de andra tre maktmedlen påverkar ett lågt anseende ännu mindre och det går till exempel att ha tillgångar och utöva våld även med ett lågt anseende.

Om vi sedan plockar bort även relationer och nätverk kan man trots det fortfarande använda alla de tre återstående maktmedlen i nästan lika stor omfattning och också till stor del ersätta funktionen hos de två lägsta kategorierna. Man kan till exempel leja någon som för ens talan om man behöver utöva social påverkan och därigenom ersätta bristen på anseende.

När vi sedan kommer till beslutsförmåga och psyke måste man som minimum kunna fatta någon slags beslut. Det kan visserligen vara förödande om ens kognition är så nedsatt att man är omdömeslös men så länge man kan fatta åtminstone någon slags någorlunda omdömesgillt beslut som kan öka ens makt räcker det till och med om man saknar andra tillgångar än ens egen kropp.

Slutligen gör ens egen existens, att man är vid liv, och på något sätt kan kommunicera att man fortfarande kan utöva någon form av makt. För att detta ska fungera måste visserligen även någon slags omdöme och beslutsförmåga också finnas.

Men även om man för tillfället saknar omdöme och beslutsförmåga kan detta ju uppstå hos en så länge man är vid liv. Om man är död får den chansen ses som helt obefintlig. I och med att existensen är absolut nödvändig får den alltså räknas som till och med ännu viktigare än beslutsförmågan.

Personlighet, tillgångar och organisation

Galbraith anger i boken The Anatomy of Power personlighet, tillgångar och organisation som de viktigaste maktmedlen. Han ger dessutom en förtjänstfull beskrivning av historien där han menar att personlighet var det dominerande maktmedlet ungefär fram till industrialiseringen då tillgångar blev viktigare. Sedan dess har organisation vuxit fram som det i dag viktigaste maktmedlet.

Personlighet

En individs personlighet kan utifrån min kategorisering ses som en kombination av, främst, de två första kategorierna i kombination med den sista, anseende. Makten samlas ofta runt en galjonsfigur, en personlighet, en ledare. Det har antagligen gamla, till och med evolutionära, rötter. 

Galjonsfiguren behöver dock inte alltid ha särskilt mycket egentlig makt i sig utan kan ibland huvudsakligen vara en fokuspunkt för gemensamma intressen och ett slags synliggörande av en framväxande maktfaktor.

Tillgångar

Med den stora kapitalansamling som skedde genom industrialiseringen, och i och med att lönearbete blev så viktigt, blev pengar och andra tillgångar det dominerande maktmedlet. Det handlar då alltså om den tredje kategorin i min beskrivning; egendom/tillgångar.

Jag räknar även organisation som en tillgång i den mån en aktör kan styra den. Men när organisationen är en juridisk person, eller liknar en juridisk person, är den själv i varierande grad att betrakta som en aktör.

Organisation

En juridisk person har en slags kropp, den existerar som en egen aktör, och dess ”vilja” är de mål som angetts i den reglering under vilken organisationen tillkommit. Till exempel ska ett aktiebolag generera vinst åt aktieägarna.

En juridisk person, eller en organisation som liknar en juridisk person, kan själv ha tillgång till alla fem kategorierna av maktmedel. En del organisationer har dock bara tillgång till vissa maktmedel. Detta beror på de regleringar som definierar organisationen.

Ju fler maktmedel, ju mer resurser, ju ensidigare mål, ju mer enade organisationsmedlemmar, ju mindre konkurrens, och ju mindre restriktioner på hur organisationen får (eller kan) agera, desto mäktigare kan en organisation bli. De ostindiska kompanierna är ett bra exempel på detta. Det Brittiska Ostindiska Kompaniet hade till exempel själv ungefär hälften av världens handel när det var som störst.

Det finns mycket mer att säga om organisation som maktmedel och som aktör. Men det får bli i en senare artikel. För tillfället kan vi nöja oss med att konstatera att det verkar stämma att den moderna världen till stor del präglas av stora mäktiga organisationer som stater, aktiebolag, mellan- och överstatliga organisationer (till exempel EU, FN, G20,APEC, Nato,…), med flera.

Slutord

Galbraiths tre maktmedel är viktiga och värdefulla att använda som element i analys. Men min skiss på en hierarkisk ordning av maktmedel ger en något mer täckande bild, om jag inte missat något, och kan också ha viss användning.

Man kan möjligen tolka det som att Galbraith egentligen får med samma element och att de som saknas i hans beskrivning då kan ses som implicit inbegripna som detaljer i hans kategorier. Jag ser dock vissa fördelar med den uppdelning jag gjort inklusive den hierarkiska ordningen hos kategorierna.

Det kanske bör påpekas att den hierarkiska ordningen inte säger något om hur viktig en kategori kan vara i en specifik situation. Till exempel kanske ett gott anseende hos en ledare kan vara den allra viktigaste maktfaktorn vid ett visst tillfälle. Ordningen handlar främst om nödvändighet; att de två viktigaste kategorierna är absolut nödvändiga.

När det gäller de två minst viktiga kategorierna formas ordningen av att väldigt mycket makt kan utövas även om de saknas och deras funktion kan ofta ersättas genom andra resurser, till exempel genom att leja kompetens. På många sätt får kategori tre, egendom/tillgångar, ses som den som ofta är viktigast för riktigt stor maktansamling.

Huvudsakligen kommer min kategorisering att komma till användning i nästa artikel som kommer att handla om kategorisering av maktutövning där jag tror att den kan komma att förtydliga en del som troligen skulle vara svårare att förtydliga utifrån Galbraiths kategorier.