En generell samhällsvetenskaplig modell

Utifrån långvariga studier av människans psykologi (som utmynnat i en integrerande personlighetsteori) och kortare, ytligare studier av olika samhällsvetenskaper, systemteori och mycket annat växte följande modell av mänskliga sammanslutningar fram.

mål (motivation) hot/resurser (i omvärlden) handlingsförmåga (gruppens)	← ontologi ← hård makt ← materialism
organisering (naturlig och formell) 1. grupptillhörighet / medlemskap - identitet 2. social status / hierarki – beslutsprocess 3. normer / regler - föreställningsvärld         straff/belöning (sanktioner)             övervakning (kontroll)
föreställningar (kultur) om mål om organisering	← epistemologi ← mjuk makt ← idealism

Modellen syftar till att kunna användas som grund för att analysera alla typer av sammanslutningar och organisationer; från stora kulturgemenskaper och nationer till små informella och formella organisationer.

Den viktigaste beståndsdelen finns i den översta rutan. Den handlar om vilka mål sammanslutningen har. Dessa kan vara medvetna eller omedvetna. Något eller några av dessa mål är dock direkt nödvändigt för sammanslutningens existens. Ett exempel på detta är målet att göra vinst i ett företag (om företaget inte gör vinst under längre tid upphör det att existera).

Den näst viktigaste beståndsdelen finns i den nedersta rutan. Den handlar om vilka gemensamma föreställningar som präglar sammanslutningen. Sådana föreställningar kan gagna eller missgynna viktiga mål men om ett existensnödvändigt mål inte uppfylls upphör per definition sammanslutningen att existera. Därför ses föreställningarna här inte som lika viktiga som målen, även om vissa föreställningar givetvis kan vara viktigare än vissa (icke existensnödvändiga) mål.

Slutligen organiseras sammanslutningar vanligen genom de tre numrerade elementen i den mellersta rutan. Om det väl finns en grund , i form av ett viktigt mål, för sammanslutningen att uppstå så kommer föreställningar att utvecklas. Lika naturligt och ofrånkomligt kommer också en organisering utifrån de tre elementen att ske.

En anledning till att rutan som beskriver organisering, trots att föreställningar beskrivs som viktigare, placerats ovanför rutan som behandlar föreställningar är att denna form av organisering även sker spontant hos alla grupplevande djur. Den ligger alltså, på så sätt, närmare sammanslutningens existentiella grundförutsättning (i form av viktiga mål, som till exempel föda) än vad föreställningar gör. Föreställningar utvecklades ju först långt senare genom att människan uppstod.

En annan anledning är att mål och föreställningar ofta kan upplevas som två helt olika krafter som verkar på organiseringen. Den grafiska uppställningen med mål ovanför och föreställningar nedanför illustrerar alltså hur organisering uppstår i ett spänningsfält mellan dessa båda krafter. Placeringen av mål överst påminner dessutom om att (de existensnödvändiga) målen är viktigast att ta i beaktande.

Analys av sammanslutningar bör alltså alltid grundas i, och återvända till, de mål som utgör basen för sammanslutningens fortsatta existens. Ett förslag på hur man kan använda modellen för analys är;

1. Först undersöka vilket eller vilka nödvändiga mål som finns.
2. Sedan undersöka vilka viktiga delade föreställningar som finns.
3. Därefter undersöka organiseringen.
4. Sedan undersöka samspelet mellan mål, föreställningar och organisering.
5. Slutligen fördjupa analysen vad gäller detaljer och samspel både inom och mellan mål, föreställningar och organisering.

 

 

_______________________________________

Tillägg

Den ovan föreslagna analysmetoden bör fungera utmärkt när sammanslutningen är att betrakta som en kultur. När den är att betrakta som en organisation fungerar analysen också så länge den eller de som kontrollerar organisationen prioriterar att organisationen ska överleva.

Men om de som styr organisationen har andra för dem viktigare mål kan de till och med ibland ha som mål för organisationen att den ska gå under.

 

Mål

Mål kan vara olika viktiga. Alla mål som präglar ett samarbete är inte nödvändiga att uppnå för att en sammanslutning ska kunna fortsätta att existera. Men vissa är det. Att känna till vilka dessa mål är är nyckeln till att förstå hur en grupp är organiserad, och varför.

Även om vissa medlemmar kan vara omedvetna om dessa mål, eller anse dem oviktiga, så präglar de vanligen organisationen. Det kommer dock med stor sannolikhet att finnas tongivande gruppmedlemmar som medvetet eller omedvetet förstår vikten av målen och gör dem centrala för verksamheten; även om målen inte alltid tydligt lyfts fram.

Det är rimligt att utgå ifrån att en sammanslutning är centrerad kring ett eller flera sådana viktiga mål eftersom gruppens existens vittnar om att de uppfylls, just i och med att gruppen existerar. Enda undantaget är de fall då sammanslutningen är ”döende” beroende på att målen inte uppfylls.

Sådant ”döende” kan till exempel förekomma då föreställningar och normer dikterar upprätthållande av ett visst beteende som inte längre leder till att det nödvändiga målet uppnås. Om ingen förändring sker kommer det att leda till att organisationen upphör att existera.

Mål för sammanslutningar kan till exempel vara pengar, mat (kan till exempel gälla ett jaktlag), skydd mot rovdjur, kompetensutveckling för medlemmarna eller social status för medlemmarna (gäller till exempel exklusiva klubbar).

Målen handlar alltså om att skydda mot hot och faror eller att tillskansa gruppen resurser. För att sammanslutning ska kunna göra detta behöver den ha en viss handlingsförmåga som kan bero på vilken kompetens som finns i gruppen, hur många medlemmar som finns, vilka resurser gruppen förfogar över, med mera.

Mål handlar om sådant som existerar (och då främst om sådant som är nödvändigt för fortsatt existens) och kan på så sätt sägas ligga närmare ontologi än epistemologi (jämfört med föreställningar). Vi kan bli varse om att ett mål existerade (om vi inte visste det innan) genom att en organisation upphör; mål är kopplade till vad som faktiskt existerar. Även exemplen social status och kompetens är existerande företeelser.

Anledningen till att epistemologi är mindre viktigt i sammanhanget är alltså att de viktiga målen är förutsättningen för att några medlemmar överhuvudtaget ska finnas och kunna intressera sig för sådana frågor; om målen inte uppfylls kommer inga att finnas, och därför kommer ingen heller att undersöka epistemologiska frågor.

Av samma anledning ligger mål närmare materialism (jämfört med föreställningar) än idealism. Social status och kompetens är visserligen inte materiella men behoven kopplade till dem är evolutionärt utvecklade och har därigenom en nära koppling till den materiella grunden för vår existens.

Slutligen riktas så kallad ”hård makt” mot just denna materiella grund. Det kan handla om att påverka en grupp till exempel genom ekonomiska sanktioner, genom att hindra mattransporter, minska kommunikationsmöjligheter eller genom fysiskt våld. Men denna form av makt förekommer också inom gruppen i form av straff och belöning.

Organisering

Organisering av grupper sker spontant både i naturen och hos människan enligt ett visst mönster. Samma mönster förekommer även när människan skapar formell organisering. Mönstret verkar kunna finnas inneboende sambanden hos målinriktade system och är kan alltså vara en konsekvens av högre principer (som vi kan förstå genom ganska abstrakta resonemang).

Organiseringen innebär någon slags grupptillhörighet/medlemskap som innebär att vissa individer tillhör gruppen medan andra inte gör det. Det innebär att individen får en identitet som medlem i gruppen. En sådan identitet kan ibland vara viktig som en beståndsdel i jaget.

Om gruppen ska kunna fatta någon slags beslut (vilket är nödvändigt för att kunna agera tillsammans) måste också någon slags social status/hierarki finnas. En sådan hierarki kan vara väldigt flytande och diffus men som minimum kommer någon eller några att föreslå vad gruppen ska göra vid ett visst tillfälle. Det innebär att den eller de i den stunden har högre status i bemärkelsen att de initierar gruppagerandet. Så någon form av hierarki kan vi anta existerar även i de mest egalitära grupper.

Slutligen kommer även någon form av normer/regler att uppstå. Som minimum kommer gruppen att välja att agera tillsammans på ett visst sätt vid ett visst tillfälle (baserat på ett beslut). Det agerandet kan betraktas som en minimal form av en regel. Vanligen är dock normer och regler något som gäller över längre tid och inte bara ett tillfälle. För att följande av normer och regler ska säkerställas kan det behöva finnas någon slags straff eller belöningar. Och för att veta om någon bryter mot regler behöver medlemmar iaktta och övervaka varandra.

Eftersom social status/hierarki är nära kopplat till beslutsfattande har utformningen av detta betydelse för hur demokratisk en organisation kan anses vara. En mindre hierarkisk struktur gör vanligen beslutsfattandet mer spritt och därmed mer demokratiskt. Men andra faktorer spelar också in; till exempel i vilken omfattning beslutsfattare lyssnar på medlemmarna.

En intressant fråga i anslutning till detta är också hur mycket sammanslutningen griper in i medlemmarnas liv. Men även då organiseringen har ett stort grepp om medlemmen kan denne ha en hög grad av frihet om det finns stort utrymme att fatta egna beslut om hur man ska bidra till organisationen. Till exempel kan kanske en flockmedlem själv välja hur den ska samla mat till flocken.

Oavsett hur beslut fattas i gruppen finns det dock möjlighet att förstå beslutsprocessen genom att titta på hur en individ fattar beslut. Parametrarna är i princip desamma. Det gäller bara att komma ihåg att det här handlar om ett kollektiv istället för en individ.

På motsvarande sätt kan vi förstå resultatet av beslutet som skapande av en ny föreställningsvärld. Även här gäller det att komma ihåg att det handlar om skapande av en gemensam, delad föreställningsvärld, och inte en individuell. Ett av de främsta uttrycken för denna kollektiva föreställningsvärld är de regler och normer som skapas.

Föreställningar

Föreställningar är något som är unikt för människan och något som möjliggör skapandet av stora välorganiserade sammanslutningar av individer. Gemensamma föreställningar kan i varierande grad vara medvetna eller omedvetna för den individuella medlemmen och utgör gruppens kultur. Föreställningarna kan handla både om mål och om organiseringen av gruppen.

När det gäller föreställningar om vilka mål som är viktiga, och ska eftersträvas, inbegriper det även föreställningar om hur verkligheten (hot/resurser) är beskaffad. Och verkligheten innefattar även vad gruppen är och viken handlingsförmåga den har.

Detta gör att föreställningar ofta kan komma att handla om epistemologi. Vår kunskap om omvärlden består nämligen till stor del av föreställningar även om dessa kan ha bättre eller sämre stöd. Det finns alltså delvis ett behov av att säkerställa att våra föreställningar om verkligheten är korrekta.

Men föreställningar behöver inte stämma med verkligheten. Vi kan fantisera, vilket gör det möjligt att ibland omvandla verkligheten och skapa något nytt. Det gör att föreställningar ligger närmare idealism än materialism (jämfört med mål).

Slutligen ligger föreställningar nära det som kallas ”mjuk makt”. Genom att få andra att omfamna en viss föreställning så får du denne att ändra beteenden och kanske också mål. Föreställningar är ett maktmedel som används både inom gruppen och av utomstående för att påverka gruppen.